AlexandraaV

Jag har alltid varit en tjej som överanaliserar allt. Sms, mail ect ect. Om någon inte skriver puss, ett hjärta eller överdriver sms:et med smilies, tror jag att den personen är sur på mig eller något liknande. Ok, jag tänker inte så så mycket längre, det var värre förut då jag inte var säker på om mina kompisar nästa dag skulle låta mig "vara med" eller om det var min tur att vara utfryst, och jag lovar er, det är så jobbigt som det låter. Jag tror att det har hängt kvar ifrån den tiden, jag kan fortfarande komma på mig själv att tänka att bara för att den där personen inte hörde av sig idag eller skrev ett konstigt sms så är hon/han arg/sur/ledsen/besviken ect på mig. Jag vet att det är hemsk onädigt att tänka så och det är extremt jobbigt att hela tiden behöva gå runt och oroa sig. Men det har gått över. Men en viss tid av månaden, u girls know, då smäller det till och jag analyserar allt igen. Kan ni tänka er vad jobbigt, och det är det också. Men oftast så kan jag säga åt mig själv att sluta. Men som tur är händer det inte så himla ofta.

Jag tror att själva analysgrejen har försvunnit därför att jag känner mig trygg med mina vänner, jag har vuxit det senaste året och så har mina vänner också. Och man kan inte bygga en relation, båda vänskap och kärlek, på att gå igenom varje sak och dränka sig i tankar.





If you go, I go..

Tack för att ni alltid finns där...Älskar er!